Grundlagens fri- och rättigheter är inte längre någon befästning utan ligger i ruiner, ansåg yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson redan 2001. Det var en lång rad lagändringar under 90-talet som fått honom att misströsta om stabiliteten i det demokratiska regelverket.

Men attackerna på 90-talet var bara början; det är efter millennieskiftet som den verkliga nedmonteringen inletts. Vår tids yttrandefrihetsexperter talar om att vissa planerade lagändringar kommer föra delar av av tryckfriheten tillbaka till början av 1800-talet.

Under efterkrigstiden finns dussintals exempel på ny lagstiftning som inskränker yttrandefriheten. Här är en lista som visar hur den svenska demokratin begränsas (några exempel, listan är långt ifrån komplett):

• 1949: Hets mot folkgrupp (lagen utvidgad i flera omgångar och tillämpningen alltmer diskutabel)
• 1965: Förtal (sanningen sitter trångt – i anglosaxiska länder kan man inte dömas för spridning av sanna uppgifter)
• 1970: Hets mot folkgrupp (skärpning): ”uttrycka missaktning” mot folkgrupp – gummiparagraf
• 1980: Sekretesslagen (öppna och tillgängliga myndigheter ett minne blott)
• 1998: PUL ersätter datalagen (böcker, filmer, radio, tv, telefon, internet, fotografering mm kriminaliserat i tidiga versioner. Hoppsan!)

• 1998: Barnporr flyttas från grundlag till vanlig lag (förhandscensur utvidgas – engångsföreteelse, hoppades justitieminister Freivalds)
• 2009: FRA-lagen (försvaret får spionera inrikes)
• 2018: GDPR ersätter PUL

• 2023: Utlandsspioneri (åsiktsyttringar och publiceringar som stör Sveriges mellanstatliga relationer blir olagliga)