Statsmakten anser numera att den kan reglera i detalj vad man får säga och skriva i Sverige. 1 juli blev det förbjudet att förneka förintelsen och beslutet togs i vanlig ordning i princip utan debatt.

Att staten detaljreglerar vad man får säga och skriva är annars nåt som diktaturer håller på med. I demokratier brukar man ange ramarna för yttrandefriheten och sen får domstolar göra de ömtåliga avvägningarna.

Det är tydligt att det inte finns någon gräns för hur långt hets mot folkgrupp kan utvidgas. Paragrafen skulle tillämpas med försiktighet och inte komma i konflikt med yttrandefriheten hette det från början, men de senaste åren visar att det istället blivit en viktig plattform för de intressen som vill inskränka demokratin.

Sommarens riksdagsbeslut oroar: det kommer antagligen följas av fler detaljförbud. The enemy within hittar säkert snart nåt nytt de retar sig på, och tror att de kan bekämpa genom att göra fler hål i schweizerosten grundlagen.

Enda hoppet nu är tecken på att motståndet mot politikernas lagstiftningsrally växer på många olika nivåer i samhället.

Som alla vet är alla medborgare som använder digitala verktyg totalt utspionerade och kartlagda. Privata företag och statliga aktörer tävlar om att tränga sig in i och registrera dina och mina allra innersta hemligheter. Alla vettiga människor har för länge sedan slutat förvara riktigt känslig information i digitala verktyg.

Marschen mot detta totalitära storebrorssamhälle fortsätter dock oförtrutet, numera ofta motiverat med kampen mot gängkriminaliteten. Men istället för att rikta åtgärder direkt mot kriminella så letar man ofta information bland helt vanliga hederliga människor. Man föredrar alltså att fösa ihop en stor informationshöstack och sedan leta efter den berömda nålen. Det kommer inte gå bra alls. Edward Snowden har tydligt och trovärdigt visat vilket samhälle som Västvärlden på kort tid efter 9-11.

Det senaste exemplet på den gränslösa statens ambitioner är att de fåtaliga aktörer som gör motstånd mot spionaget och försöker upprätthålla en smula integritet, bl a tjänsten Signal, ska tvingas att öppna bakdörrar i sin programvara så att statsspionerna bekvämt kan ta sig in. Enda hoppet nu är tydligen att USA och Trump tar Europa i örat och tvingar ”the enemy within” på reträtt. Fortsättning följer…

Precis det som Publicistklubben varnat för har nu inträffat: enligt ett beslut i Högsta domstolen (HD) får researchföretag inte sammanställa domar och lämna ut till allmänheten om de innehåller personuppgifter, vilket domar i princip alltid gör.

HD:s avgörande understryker att svenska folket serverades lögner av politikerna i samband med EU-inträdet, t ex: ”vår offentlighetsprincip är inte förhandlingsbar”, som den moderate kampanjgeneralen Ulf Dinkelspiel stod i riksdagens talarstol och lovade 1992.

Det vägledande beslutet innebär att GDPR går före svenska grundlagar, vilket försvagar grundlagens ställning och innebär att klåfingriga politiker kan få för sig att göra ännu fler ingrepp – de är ganska många nu på kort tid.
Det är också ett dråpslag mot undersökande journalistik i sin moderna form, en ganska tilltufsad och nedbantad företeelse som politikerna nu tyckte det var läge att ytterligare utarma.

Borta är den ruelse som efterkrigstidens politiker kände över pinsamheterna runt de statliga ingreppen mot Segerstedts tidningar på 40-talet. Den nya politikergenerationen sprutar ur sig förslag: en del nödvändigt, men i störtskuren döljer sig ett allt grövre fifflande med den svenska demokratin som vi känner den under efterkrigstiden. ”The enemy within”?

Läs och begrunda ett hopplöshetens dokument:

Den amerikanske vicepresidenten Vance uttalade 14 februari några sanningar till Europas ledare, något som ”chockade” församlingen:

”Det hot som jag oroar mig mest för när det gäller Europa är inte Ryssland, det är inte Kina, det är ingen annan extern aktör. Det jag oroar mig för är hotet inifrån – Europas tillbakadragande från några av sina mest grundläggande värderingar, värderingar som delas med USA.”

Uttalandet handlar om nedmonteringen av grundläggande fri- och rättigheter som på vissa områden gått ganska långt i Europa. Det ska bli intressant att se om Europa tar chansen att diskutera den problematiska utvecklingen eller om man sluter sig i självrättfärdighet.

Vance passade på att ge ett piskrapp mot Sverige för att ännu en domstol valt att tillämpa en ”blasfemilagstiftning” som inte finns – när man dömde Salwan Momikas kollega vid koranbränningarna för hets mot folkgrupp:

”Som domaren i hans fall sa: Sveriges lagar att skydda yttrandefriheten skyddar faktiskt inte friheten att säga vad som helst utan att riskera att kränka den grupp som har denna tro.”

Det ska bli intressant att se om högre instanser bekräftar denna underliga tolkning av svensk lag. Som många påpekat har tillämpningen av hets mot folkgrupp blivit alltmer extrem och i många fall är det tydligt att lagstiftningen står i strid med åtminstone andan i grundlagen.

Förslaget att rätten att demonstrera skulle inskränkas tycks ha skrinlagts, om man ska tolka röksignaler från maktens korridorer. Uppenbarligen var man beredd att tumma på grundläggande fri- och rättigheter för att få det hett efterlängtade Nato-medlemskapet. När det nu är på plats låter man de kontroversiella förslagen i tysthet glida ner i papperskorgen.
Värdefullt i sammanhanget är att det nu är tydligt hur lätt svenska politiker, från vänster till höger, tar på grundläggande fri- och rättigheter. Det är något man är beredd att offra när trycket utifrån ökar.

Publicistklubben har, sent omsider, kommit ut på banan när det gäller nedmonteringen av yttrandefriheten i Sverige. Så här sammanfattar man det aktuella läget i inbjudan till debatten i februari 2025:

”Sverige 2025: journalister kan dömas för spioneri för att de publicerat känsligt material om främmande makt. Tillståndet att sända tv eller radio kan snart dras tillbaka vid brott mot yttrandefriheten. Regeringen vill göra det möjligt att dra in uppehållstillstånd för utländska medborgare om de yttrat sig på ett sätt som anses hota ”de demokratiska värdena”. Granskande reportrar kan snart se sin möjlighet till research kring gängkriminalitet och välfärdsbrottslighet strypt om möjligheten att publicera databaser dras in och förundersökningar sekretessbeläggs fram till dom.”