Den svenska tryckfrihetens historia har sedan mitten av 1700-talet varit en kamp mellan frihet och censur. Mot slutet av 1900-talet kunde man få intrycket att friheten segrat slutgiltigt och att totalitarismen var på väg att fasas ut. Men så var det inte: det 21:a århundradet har bjudit på åsiktskorridorer, insnävad yttrandefrihet, små och stora ingrepp mot snart sagt allt det som krävs för ett spänstigt folkvälde.

Och denna utveckling sker trots att det finns så många varnande exempel från historien på att inskränkningar i demokratin är av ondo, och så många svekfulla löften från politiker om att det aldrig ska ske igen.

Här är några hjältar som stått upp mot odemokratiska bestämmelser och auktoritära tendenser genom historien. Intressant nog är vår tids yttrandefrihetshjältar minst lika jagade och utsatta som gårdagens.

• Ture Nerman. Dömdes redan 1939 till fängelse i tre månader för att han skrivit en artikel som kritiserade Hitler. 2025 är det åter kriminellt att skriva artiklar som kan störa Sveriges mellanstatliga förbindelser.
• Torgny Segerstedt. Mellan 1940 och 1943 ingrep svenska myndigheter mot mer än 300 svenska tidningar. Bland de hårdast drabbade var Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som beslagtogs åtta gånger, drabbades av transportförbud och urlyfta artiklar (rubriken fick vara kvar men textutrymmet var tomt, t ex artikeln ”I norska fängelser och koncentrationsläger”). 2025 kan svenska journalister dömas för spioneri för att de publicerat känsligt material om främmande makt.
• Israel Holmgren. Gav 1942 ut föredrag i bokform under rubriken ”Nazisthelvetet”. I texten berättas bl a att Tyskland mördat 240 000 judar med gas. Fyra månaders fängelse blev straffet.
• Karl Gerhard. Texter i revyn ”Gullregn” (bl a ”Den ökända hästen från Troja”) förbjöds av censuren. Karl Gerhard tog hämnd genom att läsa upp censurbeslutet från scenen. Stor succé.
• Chelsea Manning. Amerikansk underrättelseanalytiker som tyckte att världen behövde veta hur kriget i Irak bedrevs av USA med bl a skandalösa övergrepp mot civila. Läckte stora mängder dokument till Wikileaks som gjorde materialet tillgängligt för journalister över hela världen. Greps och avtjänade sju år i fängelse innan hon benådades av president Barack Obama.
• Edward Snowden. Avslöjade att allt som sker på nätet är föremål för statlig övervakning, alltså inte bara brottslighet och terrorism. Och amerikanska staten tvingar privata data- och telefonföretag att delta i snokandet. Uppgifterna offentliggjordes av en grupp journalister, bl a Glenn Greenwald, en annan hjälte i dessa sammanhang. Snowden har personligen drabbats hårt genom att han tvingas leva i exil i Ryssland.
• Börje Ramsbro. Företagare som satte upp en hemsida för att granska en bank som han tyckte hade behandlat honom dåligt. Han fick Datainspektionen efter sig när han egentligen bara utövade sina medborgerliga rättigheter enligt grundlagen att argumentera för sin sak. Chockade det politiska och juridiska etablissemanget genom att vinna i Högsta domstolen. Tillsynsmyndighet och underrätter ställdes i skamvrån. En skön, men tyvärr sällsynt, viktoria för yttrandefriheten.
• Jan Axelsson. Mannen bakom plattformen Flashback Forum har outtröttligt kämpat för yttrandefriheten sen forumet startades 95-96, trots hån från etablissemang och gammelmedia, och återkommande attacker från statliga aktörer. 2003 beslutade Marknadsdomstolen om ett vite på 400 000 kr, som tvingade sajten att stänga tillfälligt. Driften flyttades först till ett engelskt bolag och sedan till ett amerikanskt; Flashback International Inc. Först 2021 var det möjligt att flytta tillbaka ägandet till Sverige i företaget Flashback media group AB. Högprofilerade yttrandefrihetsprojekt tycks leva farligt i vårt land.
• Voltaire. Den franske skriftställaren, som egentligen hette Francois-Marie Arouet, är kanske historiens störste yttrandefrihetshjälte som med risk för sitt liv skrev och debatterade i 1700-talets Frankrike. Han började sin bana i Paris, men hamnade som 23-åring på fängelset Bastiljen för att ha smädat kungen, Filip av Orléans. Några år senare flydde han till England efter att ha retat upp några adelsmän som åter försökte få honom inlåst. I England stannade han i tre år och inspirerades starkt av den relativa religionsfriheten, naturvetenskapens starka ställning och upplysningens strömningar. Åter i Frankrike hotades han på nytt av fängelse för bland annat kyrkokritiska skriverier och tvingades ta skydd hos den progressiva markisinnan Émilie du Châtelet i det självständiga Lorraine. Där stannade han i tio år, till hennes död, och fick sedan en ny beskyddare i den preussiske kungen och kulturmecenaten Fredrik den store. I slutet av livet hamnade Voltaire i Genève för att dra nytta av stadens relativa politiska frihet. Han bosatte sig på ett gods i Ferney, strax utanför Genève, men på fransk mark där han bedrev experimentellt mönsterjordbruk, samtidigt som han fortsatte sina skriverier som retade kyrkan och överheten. När det stormade alltför kraftigt kunde han utnyttja gränsområdet till att undkomma det ständiga hotet om häktning och fängelse. I Ferney engagerade han sig intensivt i en lång rad rättsövergrepp, bland annat en man som bränts på bål för att han vägrade ta av sig hatten för en religiös procession. Efter döden vägrades Voltaire begravning på kyrkans mark, men flyttades under franska revolutionen till Panthéon i Paris.