Det förekom ”överdrifter” och vissa inslag var ”olämpliga” erkänner överbefälhavaren i sin utredning av ”tortyrövningarna” som överlämnades till Justitieombudsmannen; de långa perioderna av fångenskap utan vätska var inte bra, och inte heller att värnpliktiga tvingades ”uträtta sina naturbehov i kläderna”. Nya föreskrifter utlovades och en utredning av ansvarsfrågan.


Yttrande med anledning av JO remiss 1983-09-09
Riksdagens ombudsmän (JO) har av överbefälhavaren infordrat yttrande angående uppgifter i massmedia om påstådd tortyr vid vissa militära övningar i fångförhörstjänst m m.
Överbefälhavaren har uppdragit åt chefen för armén att utreda det faktiska förloppet i de konkreta fall som återgivits i massmedia samt redovisa hur utbildningen i fångförhörstjänst inom försvarsmakten bedrivs, bilaga 1.

Chefens för armén utredning framgår av bilaga 2.

Överbefälhavaren redovisar här sin syn på utbildningen i krigsfångtjänst och fångförhörstjänst inom försvarsmakten. Frågan om ansvar för deltagande personal i de av massmedia redovisade samövningarna mellan tolkskolan (TolkS) och andra skolor avser överbefälhavaren efter ytterligare utredning att återkomma med i ett yttrande senast 1983-11-15 till JO.

Överbefälhavaren vill först anföra vissa allmänna riktlinjer för hur utbildningen i folkrätt bedrivs inom försvarsmakten.

Utbildningen i folkrätt av militär personal behandlas i Genèvekonventionerna 1949 om skydd för krigets offer och i 1977 års tilläggsprotokoll till dessa konventioner. Enligt dessa konventioner och protokoll som Sverige ratificerat, åtar sig de föredragsslutande staterna att inom sina länder ge största möjliga spridning åt folkrättens regler i krig. Parterna förbinder sig särskilt att införa folkrättsstudier i den militära undervisningen.

Överbefälhavaren utfärdade 1981-01-27 bestämmelser för ”utbildning i folkrätt inom försvarsmakten” (TFG 200:810018). Enligt dessa skall strävan vara att envar inom försvarsmakten ges en sådan utbildning att han eller hon i behövlig omfattning behärskar folkrättens regler enligt dessa konventioner och kan tillämpa dem inom de områden han eller hon är berörd av. Utbildningen skall bedrivas så att behovet och nyttan av reglerna klarläggs varigenom personalens förståelse för dem och motivation att följa dem ökar.
En målsättning var att allt yrkesbefäl vid försvarsmakten före 1983-07-01 genom respektive chefers försorg skulle ha meddelats erforderlig folkrättsutbildning för krigsbefattning. Så har också skett.
Överbefälhavaren har vidare i ÖBO 1981-09-11 (Op 1 nr 200:30436) kompletterat med regler för folkrättsutbildningen vid befälsutbildning vid förband samt vid repetitionsutbildningen. Härvid framgår att folkrättsutbildning regelmässigt skall återkomma i befälsutbildningen för att kunskaperna skall vidmakthållas.
Som ett utbildningshjälpmedel på soldatnivån har framställts en broschyr ”Folkrätt i krig” som kunnat utdelas till samtlig inryckande personal m fl. Broschyren, som innehåller av överbefälhavaren fastställda ”soldatregler”, har nu inarbetats i ”Svensk soldat”, en publikation som är under tryckning och som kommer att tillställas samtlig inryckande personal m fl.

Det är överbefälhavarens uppfattning att den utbildning som genomförts inom försvarsmakten under senare år har en sådan inriktning och omfattning att den väl svarar mot de krav som ställs i 1949 års konventioner och 1977 års tilläggsprotokoll.

Överbefälhavaren ser därför ingen anledning att för närvarande ändra eller komplettera anvisningarna för folkrättsutbildningen inom försvarsmakten.
Övningarna i krigsfångtjänst och fångförhörstjänst har bedrivits på två helt skilda sätt. Det har dels förekommit intern utbildning vid TolkS dels samövningar mellan TolkS och förband och skolor.

Överbefälhavaren har inte kunnat konstatera att det i den interna utbildningen i folkrätt vid TolkS gjorts avsteg från de av Sverige ratificerade konventionerna.
Utbildningen har till innehåll och omfattning varit tillräcklig för att på ett folkrättsenligt sätt kunna bedriva övningar i fångförhörstjänst.

Chefen för armén har fastställt målsättning och utbildningsplaner för den utbildning som genomförs vid TolkS.
När det gäller de aktuella samövningarna vill överbefälhavaren anföra följande.
Den övningsverksamhet som bedrivits i form av samövningar mellan TolkS och olika förband och skolor har haft en annan karaktär. Målet för dessa övningar har från förbanden och skolorna varit att ge främst befälselever praktisk erfarenhet av vad det innebär att vara krigsfånge för att därmed öka förmågan att uthärda en sådan situation. De erfarenheter, som finns från senare tid, visar att det tyvärr är troligt att Genèvekonventionens bestämmelser för krigsfångars behandling ej alltid kommer att följas helt, vilket är viktigt för våra soldater att veta.

Beslut om samövningarna samt målet för och omfattningen av verksamheten har fattats på lokal nivå. Centralt fastställda bestämmelser och anvisningar inom verksamhetsområdet har därvid utgjort en viktig grund.

För TolkS elever har ändamålet vid samövningarna varit att utveckla förmågan i förhörsteknik. Det har därvid ansetts värdefullt med andra spelande fångar än kamrater av egen kategori och med samma utbildning i fångförhörstjänst. Därutöver har tolkskoleeleverna i samövningarna givits uppgift att demonstrera moment i krigsfångtjänsten med syftet att simulera en ”realistisk” krigsfångesituation till del utanför konventionens regler.

Tolkskolans elever har därmed fått agera på olika sätt vid samövningarna vid sidan av momenten i förhörsteknik, jämfört med de övningar som bedrivits internt vid Tolks, genom att de även svarat för krigsfångtjänsten och så att säga deltagit i övningen som ”instruktörer”. Vid dubbelsidiga övningar av denna typ finns alltid risk för överdrifter då parter agerar mot varandra. Det är också en risk att tolkskoleeleverna härigenom bibringats en felaktig uppfattning om sina verkliga rättigheter som förhörsledare. Vissa moment i de genomförda övningarna har varit olämpliga. Exempel på sådana är de långa tidsperioder då fångarna ej fått vätska och de fall då fångarna tvingats uträtta sina naturbehov i kläderna. Belägg för att tortyr förekommit under övningarna finns inte.

Samövningar med övningsmoment i krigsfångtjänst och fångförhör är väsentliga. De ökar insikten om livet i fångenskap och förståelsen för de ofta svåra materiella och hygieniska problemen i fångenskap. Övningarna måste därför finnas kvar även i framtiden i någon form.

Överbefälhavaren finner det nödvändigt att övningsledningen inför varje samövning på ett omsorgsfullt sätt klargör övningens syfte, förhörsmetoder och förhörsledarnas befogenheter så att inga tveksamheter kan uppstå. Det är inte lämpligt att tolkskoleeleverna vid övningarna svarar för momenten i krigsfångtjänst. Dessa moment bör ledas av befäl från den andra parten i samövningen, dvs från de skolor och förband som övas i krigsfångtjänst.

Chefen för armén anger i sin utredning att förhör i krigsfångesituationer enligt svenskt språkbruk och svenska normer redan i sig torde kunna anses innebära ”att utsättas för obehag”. Överbefälhavaren vill i detta avseende som sin uppfattning framhålla att uttrycket måste sättas i relation till den miljö som soldaten/sjömannen ständigt lever i under krig.

För att undvika de överdrifter som dock förekommit vid hittills genomförda övningar samt för att tillgodose säkerhetskrav är det viktigt att noga definiera mål för och omfattning av denna övningstyp. Vidare måste ansvarsförhållandena före, under och efter övningarna vara entydiga. Överbefälhavaren kommer att låta utreda hur dessa samövningar skall bedrivas. I utredningarbetet kommer bl a medicinsk och beteendevetenskaplig expertis att medverka. Centrala bestämmelser för denna typ av övningar kommer därefter att utfärdas.

Överbefälhavaren anser i likhet med chefen för armén att de ovan relaterade övningarna behövs men att formerna för övningarnas bedrivande måste ses över. Överbefälhavaren anser också att det är nödvändigt och självklart att utbildning i folkrätt genomförs samordnat med all utbildning i fångförhörs- och krigsfångtjänst.
Sammanfattningsvis vill överbefälhavaren framhålla att

• det inte framkommit att utbildningen i folkrätt vid TolkS bedrivits med avsteg från av Sverige ratificerade konventioner
• det är klarlagt att vissa moment i samövningarna varit olämpliga och inte får upprepas
• belägg saknas för att tortyr förekommit
• nya föreskrifter för övningarna skall utformas
• ansvarsfrågan är föremål för fortsatt utredning.
  
  Lennart Ljung
  Ulf Samuelson