Krigsfångekonventionens regler har överträtts under vissa övningar, menar överbefälhavaren: ”övningar får (inte) bedrivas på ett sätt som kan anses strida mot konventionen”. Möjligen kan man under övningar visa hur övergrepp kan se ut, men bara under kontrollerade former.
Övningar har haft brister i planläggning, kontroll och uppföljning som lett fram till handgemäng, medvetslöshet, sjukbesök, polisanmälan mm som tyder på problem i delar av verksamheten, menar ÖB.
Yttrande i ärende om fångförhörstjänst m m
Riksdagens ombudsmän har av överbefälhavaren infordrat yttrande i rubricerat ärende. Överbefälhavaren har 1983-10-27 avgivit yttrande med avseende på utbildningen i folkrätt respektive krigsfångtjänst och fångförhörstjänst. Överbefälhavaren återkommer nu med yttrande i fråga om ansvar för berörd personal.
Samövningar
Av tidigare insänt yttrande samt av den till yttrandet fogade utredningen framgår att Tolkskolan (TolkS) bedrivit ett antal samövningar med vissa förband och skolor under ett flertal år. För att få en bild av denna övningsverksamhet kommer överbefälhavaren att sammanfattningsvis ta upp varje övning för sig.
Kustjägarskolan (KustJS)
Av utredningen framgår att tjf C KA 1 varit informerad om att samövningen skulle äga rum. Däremot synes han inte ha varit informerad om övningens uppläggning och inriktning. Beträffande ansvaret för själva övningen är C KA 1 utredning inte helt klarläggande. På grund härav har C KustJS och C TolkS hörts under hand. C KustJS har för sin del hävdat att övningen tillkommit på initiativ av C TolkS och att denne haft ansvaret för övningen från tillfångatagandet till övningens slut. KustJS befäl har endast biträtt under övningen. Av utredningen framgår också att befälet vid KustJS haft samma uppfattning. C TolkS har för sin del uppgivit att ansvaret för övningen varit delat mellan C KustJS och C TolkS.
Överbefälhavaren konstaterar att delade meningar föreligger i ansvarsfrågan. Orsaken härtill synes vara, att man inte i förväg klarat ut ansvarsförhållandena på ett tillfredsställande sätt. Som en följd härav har övningen inte heller kunnat genomföras på avsett sätt utan avbrutits.
Trots de delade meningarna torde det dock enligt överbefälhavarens mening få anses klarlagt, att C TolkS övertagit det direkta ansvaret för övningen efter tillfångatagandet samt att ett befäl ur KustJS endast i begränsad omfattning varit närvarande under fångmomentet. Detta förhållande fritar dock inte C KustJS från det allmänna chefsansvar denne har för KustJS personal.
Beträffande fångarnas behandling skall nämnas, att de var försedda med huva, hade händerna knutna med rep samt bundna för att endast kunna röra sig i mycket begränsad omfattning. Fångarna förvarades stående, de fick ej tala med varandra och gavs ej tillfälle till sömn. Mat och dryck synes ej ha förekommit, dock har vatten utdelats senare. Några anordningar för naturbehov fanns ej. Fångmomentet pågick cirka elva timmar i en källarlokal i Oskar Fredriksborgs fästning. Som fångvaktare tjänstgjorde elever ur TolkS. Några säkerhetsbestämmelser fanns inte utfärdade. Ej heller fanns läkare närvarande. Fångarnas tillstånd kontrollerades av närvarande befäl.
Av utredningen framgår att visst våld har förekommit under övningen. Olika uppgifter föreligger dock. Från befälet på KustJS har uppgivits, att TolkS personal uppträtt bryskt och gått handgripligt tillväga. Därvid har förekommit lättare slag och sparkar. Attackdykaren H har för sin del uppgivit, att han utsatts för misshandel genom att en käpp tryckts upp över munnen och spräckt läppen. Uppgifterna från TolkS elever är knapphändiga från denna övning, dock bekräftas att lättare våld förekommit.
Av de uppgifter som framkommit synes man enligt överbefälhavarens mening kunna sluta sig till att visst lättare våld har förekommit. Detta våld synes emellertid inte ha varit avsiktligt utan snarare varit en följd av övningens tillämpade karaktär samt bristande kontroll och uppföljning av övningen från befälets sida. Det skall här också noteras att några skador inte rapporterats under eller omedelbart efter övningen.
Livgardet dragoner (K 1)
Beträffande TolkS samövningar med Livgardets dragoner kan endast konstateras att dessa övningar enligt föreliggande utredning genomförts på ett i alla avseenden korrekt sätt. Dessa övningar synes sålunda ha varit välplanerade och ordersatta.
Livregementets husarer (K 3)
Samövningar med personal ur K 3 har förekommit under några år fram till år 1982. Initiativ har tagits av K 3. Beslut om samövningarna har i regel fattats av C GU-bat och ordersatts på regementsorder. Ansvarig övningsledare har utgått ur K 3 vad avser fångsnappning, fångtransport och övervakning av fångar. C TolkS har däremot haft ansvaret för själva fångförhören, som genomförts av äldrekursen vid TolkS.
Behandlingen av fångar har i huvudsak bestått i att huva använts, ställningen har mestadels varit stående samt fastbindning har förekommit. Tillfälle till mat, sömn och kommunikation har ej förekommit. Tillgång till dryck har funnits och naturbehov har fått uträttas på begäran. Våld har varit förbjudet.
Av de uppgifter som lämnats från C K 3 har visst handgemäng förekommit. Detta har dock avbrutits av befälet. Visst våld har dock förekommit. Sålunda har en värnpliktig lämnat in en anmälan mot en av fångvaktarna för våld. Eftersom enskilt anspråk framställdes överlämnades ärendet, efter hörande av auditören, helt korrekt till åklagarmyndigheten i Skövde. Chefsåklagaren beslutade att ej väcka åtal med motiveringen att brott ej kunde styrkas. Vid ett annat tillfälle har en värnpliktig blivit medvetslös efter handgemäng vid tillfångatagandet. En tolkskoleelev har också uppgivit, att det under den grundläggande utbildningen förekommit lindrigare former av våld i samband med övningar i Karlsborg 1982. I brev till försvarsministern har läkaren L H även framfört uppgifter om ogynnsam behandling av fångar.
Beträffande samövningarna kan överbefälhavaren konstatera att fångarna i vissa avseenden utsatts för en framförallt ogynnsam och ansträngande behandling. Lättare former av våld synes också ha förekommit. I de fall som blivit föremål för rättslig prövning har brott ej kunnat konstateras.
Överbefälhavaren noterar här att C K 3 i sitt yttrande uppgivit, att fångarna utsatts för en behandling som inte är förenlig med Genévekonventionen eller åtminstone inte dess anda.
”Motivet till detta har inte varit att vi avser att bryta mot konventionen, utan att länder i vårt omedelbara grannskap inte skrivit under hela denna och därigenom skaffat sig en legal möjlighet att kringgå den vid just fångförhörstjänst”. Enligt överbefälhavarens mening synes detta innebära, att man från K 3 sida är av den uppfattningen att man under utbildningen kan bryta mot konventionens regler eftersom andra länder inte ratificerat hela krigsfångekonventionen. Överbefälhavaren återkommer senare till denna fråga.
Fallskärmsjägarskolan (FJS)
Samövningar mellan FJS och TolkS har ägt rum under en följd av år. Ansvarig övningsledare vid 1983 års övning har varit C FJS med ordinarie kompanichefen, kapten P H som bitr övningsledare. C TolkS har närmast varit ansvarig för själva fångförhörsdelen. Övningen har ej varit ordersatt med hänsyn till överraskningsmomentet.
Fångmomentet har ingått i FJS slutövning och varat omkring 60 tim. Övningen har övervakats av befäl ur FJS och TolkS. Läkare har vissa tider genomfört undersökningar och eljest haft 30 min beredskap i kvartersförläggning. FOA har medverkat med viss personal.
Förhörslokalen har utgjorts av en mörk och ogästvänlig stenbyggnad i Karlsborgs fästning. Fångbehandlingen överensstämmer i allt väsentligt med den som ovan angivits under samövningen med KustJS. Det skall dock noteras, att man med hänsyn till tidigare erfarenheter sörjt för tillgång till vatten. Av olika anledningar har dock dessa ansträngningar misslyckats. Vad som i övrigt skiljer sig från andra samövningar är att fångmomentet varit avsevärt längre. Enligt övningsbestämmelserna har också våld varit förbjudet.
Av C FJS utredning framgår att befäl fått ingripa vid endast två tillfällen. I det ena fallet hade en fånges armar bundits upp alltför bryskt och i ett annat fall hade vatten använts som påtryckningsmedel vid förhör. Läkaren hade dessutom ingripit för det en fånge ”mådde dåligt”. Två värnpliktiga behandlades efter övningen på sjukhuset i Skövde för hjärt- lungbesvär.
Tillfrågade tolkelever har för sin del uppgivit att övningen varit mycket ansträngande för fångarna. Bevakningen, i vilken vissa tolkelever deltog, upplevdes som mycket olustig. Vad som särskilt nämns är nedkylning, frossa, oredigt tal m m. Blåstömning fick ske genom kläderna. Tarmtömning kunde få ske på golvet i vissa fall. En tolkelev har särskilt nämnt ett fall där en fånge slagits i magen med en plankbit, ”fullt kännbart om ej direkt skadande”. Denna händelse skulle dessutom ha bevittnats av ett befäl från TolkS. En annan fånge som begärt att få tala med läkaren har till en början förvägrats detta av ett befäl från FJS. Förhörsledaren har därefter vänt sig till läkaren, som dock ansett att någon fara inte förelåg.
Av utredningen anser överbefälhavaren klarlagt att fångarna utsatts för en behandling som varit mycket ansträngande i såväl fysiskt som psykiskt avseende. Viss bryskhet har även förekommit. Det torde också framstå som helt klart att samband föreligger mellan övningen och de skador som två värnpliktiga erhållit sjukhusvård för. Från elevhåll har påståtts att visst våld förekommit. Någon anmälan från fångarna om våld har ej noterats.
Infanteriets officershögskola (InfOHS)
Initiativ till samövningen har tagits av InfOHS efter önskemål från eleverna. Beslut om övningen har fattats av C InfOHS efter samråd med C TolkS. Ansvarig får det i slutövningen ingående fångmomentet har varit major L R InfoHS och C TolkS, den senare för själva förhörsdelen. Momentet har pågått cirka 15 tim, varav 8-14 tim i fängsel. Övningen har övervakats av lärare ur InfOHS och TolkS. Läkare har varit orienterad om övningen.
Behandlingen av fångarna har i huvudsak varit densamma som vid tidigare övningar. Förvaringen har dock skett utomhus inom inhägnat område. Förstärkningsplagg har tilldelats. Latrin fanns såväl inom som utom området. Tillgång till dryck har funnits.
Av C InfOHS yttrande framgår att något bryska metoder använts vid något tillfälle. En fånge som fått smärtor i handleden pga fängslet fick avbryta övningen för läkarvård. Elever från TolkS har dock uppgivit att visst läṭtare våld förekommit under övningen. Vidare har fångarna tvingats stå i en del onaturliga ställningar. I ett fall hade några tolkelever börjat binda upp en fånge i ett träd, men detta uppmärksammades av C TolkS som omedelbart avbröt åtgärden.
Artilleriets officershögskola (ArtOHS)
Samövningen med ArtOHS tillkom efter initiativ från lärarkollegiet vid ArtOHS. Beslut om övningen fattades av C ArtOHS i samråd med C TolkS. Ansvariga för slutövningen i sin helhet var major J N medan major O B var ansvarig för övningen i fångförhörstjänst tillsammans med C TolkS. Övningen övervakades hela tiden av befäl ur ArtOHS och TolkS. Tillgång till läkare fanns. Övningen pågick från lunch ena dagen till påföljande morgon.
Fångarna har i huvudsak behandlats och förvarats på samma sätt som vid tidigare övningar. Fångarna synes dock ha behandlats mildare än vid tidigare tillfällen.
Bestämmelser om samövningar
Några centralt utfärdade bestämmelser om samövningar finns inte. När fråga om samövning uppkommer tas normalt kontakt från någon av de enheter som anser att en samövning bör komma till stånd. Efter vederbörligt samråd fattas beslut om övningen varvid också fastställes övningsändamål, ledning, kostnader m m. Beslutet, som normalt fattas av myndighetens chef, ordersätts.
Initiativtagare till ifrågavarande samövningar har i regel varit chefen för respektive skola. Initiativet till samövningen med KustJS har dock tagits av C TolkS. Beslut om samövningarna har fattats av vederbörande skolchefer (InfOHS, ArtOHS, FJS), C KA 1, C UTB vid K 1 respektive C GU-bat vid K 3. Enligt överbefälhavarens mening synes besluten om samövningarna i allt väsentligt ha fattats på ett riktigt sätt.
Handhavandet av fångar
Av det ovan anförda samt av den redan överlämnade utredningen framgår hur fångarna förvarats och behandlats. C TolkS har i denna fråga under hand uppgivit att det varit han som i samråd med respektive chefer rekommenderat hur fångarna skulle förvaras och eljest handhas under övningarna. C TolkS rekommendationer har i allt väsentligt följts. Det skall här för tydlighetens skull anmärkas att rekommendationer om våld självfallet inte förekommit.
Grundläggande folkrättsliga bestämmelser
De grundläggande bestämmelserna om krigsfångars behandling återfinns i krigsfångekonventionen. Enligt denna har alla krigsfångar en mycket skyddad ställning. De länder som ratificerat konventionen har också förbundit sig att under alla förhållanden iaktta den och sörja för att den iakttas. Krigsfångekonventionen bygger vidare på sedvanerätt, vilket innebär att konventionens regler skall tilllämpas även av stater som icke ratificerat den helt eller delvis.
Av art 13 och 14 följer att krigsfångar städse skall behandlas med humanitet och ha rätt att fordra aktning för sin person och ära.
Beträffande fångenskapen finns viktiga bestämmelser i art 17. Inledningsvis sägs att krigsfånge endast är skyldig att uppge namn, grad, födelsedatum och registreringsnummer. Iakttar han inte denna skyldighet kan han utsätta sig för risken att råka ut för inskränkningar i de förmåner som andra krigsfångar av samma grad eller ställning kan beviljas.
I artikelns fjärde stycke fastslås att varken fysisk eller psykisk tortyr eller tvång får utövas mot en krigsfånge för att erhålla upplysningar av vad slag det vara må. Fångar, som vägrar att lämna upplysningar, får inte heller hotas, förolämpas eller utsättas för obehag eller ogynnsam behandling av något som helst slag.
Ifråga om inkvartering, kost och beklädnad finns ett flertal bestämmelser som tillförsäkrar fångarna tillräckligt med föda och vatten. Likaså stadgas att det såväl dag som natt skall finnas tillgång till bekvämlighetsinrättningar.
För ifrågavarande ärendes behandling synes det vara tillräckligt att nämna ovan angivna stadganden. Dessa visar enligt överbefälhavarens mening att krigsfångar i konventionens mening har en mycket skyddad ställning.
Av överbefälhavarens tidigare yttrande framgår att bestämmelserna om krigsfångar ingår i det folkrättsliga regelsystemet. Överbefälhavaren har också i sina bestämmelser om utbildningen i folkrätt framhållit att det i all undervisning starkt skall framhållas, att de folkrättsliga reglerna måste följas.
Det sägs vidare, att det är värdefullt för den enskilde soldaten, att han känner till det skydd han är berättigad till exempelvis om han blir sårad eller krigsfånge. En förutsättning för att en angripare skall väntas tillämpa dessa regler är att svenska förband själva iakttager dem. De särskilt utgivna ”Soldatreglerna” innehåller motsvarande bestämmelser.
Bestämmelser för utbildningen i fångförhörstjänst m m vid TolkS
I chefens för armén utredning finns en detaljerad redogörelse för utbildningen i fångtjänst med folkrätt och fångförhörstjänst vid TolkS. I de av chefen för armén utfärdade bestämmelserna sägs bl a att gällande internationella konventioner skall följas samt att de värnpliktiga vid TolkS skall ges en sådan utbildning att internationellt erkända folkrättsliga regler, främst krigets lagar, utomordentligt väl behärskas.
Reglementen och anvisningar
På grundval av krigsfångekonventionens bestämmelser har reglementen och anvisningar utarbetats. Dessa finns samtliga redovisade i chefens för armén utredning.
I Krigsfång B sägs inledningsvis att överbefälhavaren utfärdar erforderliga bestämmelser och ansvarar för att dessa överensstämmer med internationella överenskommelser. Det sägs vidare att krigsfångar inte endast är underkastade konventionens bestämmelser utan även de författningar som gäller för svenska krigsmän. Personal, som omhändertar krigsfångar, tillser att dessa efterlever och behandlas enligt författningar för svenska krigsmän. Under rubriken fångförhör återges i huvudsak innehållet i art 17 i krigsfångekonventionen.
I Anv Kringsfång finns bestämmelser om avväpning, visitation m m. Där sägs bl a att händerna skall hållas ovan axelhöjd och vid behov kan fången förses med ögonbindel. Vidare skall tystnad råda mellan krigsfångarna och endast förhörspersonal får tala med dem. Fångarna skall förvaras sittande eller liggande. Dricksvatten skall om möjligt tillhandahållas. På fångplats skall finnas utrymme om 1,5-2 m golv/markyta per fånge för att fången skall kunna vila bekvämt under längre tid. Under förflyttning och på krigsfångplatsen skall fången förses med dricksvatten och föda i tillräcklig mängd.
I Anv Fångförhör, 1958 års upplaga, vilken alltjämt gäller, sägs inledningsvis att fångförhörstjänsten liksom handhavandet av krigsfångar m fl skall ske enligt krigsfångekonventionen, Krigsfång B, Anv Krigsfång, Anv Fångläger och dessa anvisningar. I 72 mom finns anvisningar med direkt anknytning till art 17 i krigsfångekonventionen. Några bestämmelser som medger våld eller ogynnsam behandling på något sätt finns inte. De i chefens för armén utredning nämnda handlingarna i övrigt innehåller inte heller några anvisningar som ger stöd för att en krigsfånge kan behandlas ogynnsamt på något sätt.
Sammanfattningsvis finner överbefälhavaren att nämnda reglementen och anvisningar på intet sätt avviker från krigsfångekonventionens bestämmelser. Fastmer understryks vikten av att konventionens regler följs. Därav följer också att övningar inte får bedrivas på ett sätt som kan anses strida mot konventionen. Grunden för uppläggningen av övningar måste enligt överbefälhavarens mening sökas i konventionen och angivna reglementen och anvisningar.
I detta sammanhang skall även nämnas boken ”Krigsfånge” som innehåller anvisningar för uppträdande i krigsfångenskap. Vissa avsnitt har citerats i chefens för armén utredning. I boken anges ett flertal exempel på hur fångar utsatts för tortyr, våld eller ogynnsam behandling. Vissa länder har därmed brutit mot konventionens bestämmelser. Även om det i företalet till boken sägs att den kan tjäna som underlag för befälsutbildning i krigsfångenskap, innebär inte detta enligt överbefälhavarens mening att övningarna skall bedrivas så att deltagarna utsätts för övergrepp i likhet med dem som beskrivs i boken.
Ansvarsregler för chef
Särskilda föreskrifter för chef finns angivna i TjRF 6 kap 30-40 mom såvitt avser tiden före 1983-06-01. Motsvarande bestämmelser finns intagna i det nya TjRF 4 kap 1-11 mom. Chef får bl a inte undandra sig det ansvar som hans befälsställning medför. Chef får inte heller lämna oanmärkt uppdagat fel eller försummelse mot gällande föreskrifter m m för tjänsten. Han har också ansvaret för den verksamhet han leder. Här skall också nämnas att vad som anges i TjRF för chef även gäller för förman. Varje förman är också skyldig att ingripa för att upprätthålla ordningen inom försvarsmakten.
Bedömning
Mot bakgrund av det ovan anförda och vad som framgår av chefens för armén utredning gör överbefälhavaren följande bedömning.
Vid de ovan angivna samövningarna har fångarna i flertalet fall utsatts för en behandling som torde strida mot krigsfångekonventionen och gällande reglementen och anvisningar. Även om man utgår ifrån att art 17 i krigsfångekonventionen anses svårtolkad har övergrepp skett. Det kan sålunda inte anses tillåtet att låta fången stå bunden med fängsel och huva under så långa tidsrymder som nu skett. Likaså måste möjlighet finnas för fången att förrätta naturbehov. Vidare måste man tillse att fången får tillräckligt med vätska och föda.
Det är också självklart att våld i någon form inte får förekomma. Detta utesluter inte att en fånge under vissa omständigheter under krig kan tvingas utstå visst obehag under kortare tid p g a brist på förnödenheter, lämpliga förvaringsutrymmen, otillräckligt med bevakningspersonal etc.
I syfte att demonstrera hur fångar kan komma att behandlas av stater som bryter mot konventionen skulle det dock enligt överbefälhavarens mening kunna vara befogat att även under fredstid lägga in kortare lärarledda övningsmoment vari ingår eljest förbjudna metoder för att göra soldaterna mentalt förberedda på vad det kan innebära att bli krigsfånge. Vid dessa moment måste särskilt framhållas att de förevisade metoderna är förbjudna.
Beträffande olika former av våld föreligger delvis motsägande uppgifter. Det torde dock stå klart att lättare former av våld har förekommit. Huruvida detta våld varit av sådan art att ansvar för något brott kunnat ifrågakomma är svårt att bedöma på grundval av föreliggande utredning. Utöver det ovan relaterade fallet från K 3 har någon anmälan inte gjorts. Ansvariga chefer har ej heller företagit några åtgärder för att närmare utreda misstänkta fall av våld. Såvitt överbefälhavaren kan bedöma med ledning av utredningen synes inte våldet ha varit avsiktligt utan snarare berott på övningarnas tillämpade karaktär.
I de fall skador uppkommit har de värnpliktiga genomgått läkarundersökning och erhållit sjukhusvård. Genomförda undersökningar visar att de värnpliktiga inte kommer att få framtida men av skadorna. I denna del har, såsom framgår av utredningen, sjukvårdsstyrelsens vetenskapliga råd haft möjlighet att ta del av den utredning som genomförts av militärbefälhavaren för Västra militärområdet. Bland rådets ledamöter föreligger dock delvis olika uppfattningar om skadornas uppkomst och riskerna för skador med anledning av likartade övningar. Enligt överbefälhavarens uppfattning kan finnas anledning att låta sjukvårdsstyrelsen ta del av utredningsmaterialet i sin helhet och, om så anses nödvändigt, avge yttrande.
Det har ovan anförts att den behandling fångarna utsatts för varit stridande mot krigsfångekonventionen. Orsakerna härtill torde i de flesta fall vara hänförliga till bristen på en tillfredsställande planering inför övningarna. För övningar av den art som det här är fråga om måste klara övningsbestämmelser finnas. Befälet måste också vara väl insatta i dessa bestämmelser. Klara gränser måste också finnas angivna för behandlingen av fångarna. Det måste också tillses att rutinerat och omdömesgillt befäl utnyttjas i största möjliga utsträckning. Likaså måste tillses att personalen från de olika avdelningarna har eget befäl närvarande och att dessa ges erforderliga instruktioner av övningsledningen. Av övningsbestämmelserna måste även ansvarsfördelningen mellan chefer och övrigt befäl framgå.
Överbefälhavaren konstaterar att det vid en del av övningarna uppenbarligen har förelegat brister i ovan nämnda avseenden. Sålunda har övningsbestämmelserna avseende fångmomenten varit knapphändiga eller icke dokumenterade. Avsikten härmed har varit att överraskningsmomentet inte skulle gå förlorat. Överbefälhavaren kan emellertid inte finna att detta förhållande utgör ett godtagbart motiv för att inte utfärda klarläggande övningsbestämmelser.
Överbefälhavaren noterar vidare som anmärkningsvärt, att man trots vetskapen om att bråk förekommit under tidigare samövningar inte vidtagit särskilda åtgärder för att undvika våldstendenser och handgemäng. Detta gäller speciellt i de fall som övningar ägt rum med de berörda jägarförbanden. Personal i dessa har en mycket hård utbildning i såväl fysiskt som psykiskt avseende. Med hänsyn till de hårda strapatser jägarsoldaterna är vana vid och eftersom de är utbildade för att i alla lägen försöka göra sig fria har det funnits all anledning att beakta dessa omständigheter för att undvika onödigt bråk. Brister i detta avseende är särskilt märkbart vid samövningen med KustJS. Slutligen måste i denna del påpekas det olämpliga i att låta TolkS elever tjänstgöra som något slags ”instruktörer” och fångvaktare.
De händelser som nu har aktualiserats genom detta ärende har inte varit kända för militära myndigheter på central nivå. På grund härav har ej heller någon utredning gjorts. Med hänsyn till pågående utredning är det inte meningsfullt att starta en speciell utredning enbart inom det militära systemet. Det skall därvid observeras, att berörda elever inte längre står under militärt befäl och att de därmed inte är underkastade militära rättsvårdsbestämmelser.
Beträffande ansvarsfrågan i ärendet finns två personalkategorier som är berörda. Det är dels de värnpliktiga eleverna och dels befälet. För de värnpliktigas del kan naturligtvis ansvar tänkas föreligga i den mån de gjort sig skyldiga till brottslig gärning. Eftersom de numera har avslutat sin grundutbildning och inte längre står under militärt befäl har överbefälhavaren inte möjligheter att höra dem och göra en bedömning.
När det däremot gäller chefer och övrigt befäl föreligger skäl för en närmare granskning. Av redogörelserna för de olika samövningarna framgår vilka chefer som varit beslutande. I sin egenskap av chef för respektive myndighet har de också det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs vid myndigheten. Detta innebär sålunda att de även haft det yttersta ansvaret för ifrågavarande samövningar.
Vid FJS har chefen för skolan haft ansvaret för såväl beslutet som själva övningen. C TolkS har emellertid haft ansvaret för det i övningen ingående förhörsmomentet.
Ansvaret kan därför ses som delat, men huvudansvaret bör trots detta ligga på C FJS.
Vid de båda officershögskolorna har respektive skolchef fattat beslut om samövningarna. Av utredningen framgår också att det funnits övningsledare förordnade för övningarna i sin helhet. Därutöver har även funnits ledare utsedda för de i övningarna ingående fångmomenten. Dessa har i sin tur varit uppdelade så att befäl ur respektive skola svarat för tillfångatagande och bevakning medan C TolkS haft ansvaret för själva fångförhöret. Även i dessa fall föreligger sålunda en form av delat ansvar. Det övergripande ansvaret får dock anses ligga på de utsedda övningsledarna.
Ansvarsfördelningen vid samövningen med KustJS är som ovan nämnts mera oklar. Ansvarig för den större övningen i vilken fångmomentet ingick är enligt överbefälhavarens mening C Kust JS. Under denne har chefen attackdykartroppen haft ansvaret för övningen fram till fångmomentet varefter C TolkS övertagit ledningen. Som ovan nämnts måste C TolkS anses som den direkt ansvarige för övningen från tillfångatagandet till dess övningen avbröts. C Kust JS kan dock inte fritas från det allmänna chefsansvar han har för sin personal.
Även vid K 3 har förelegat ett delat ansvar. Ansvarig övningsledare har sålunda utgått ur K3 för övningarna i sin helhet men att C TolkS haft ansvaret för fång förhörsmomentet.
Vid K 1 har C Utb varit ensam ansvarig övningsledare.
De ovan redovisade ansvarsförhållandena tyder på att ansvaret i de flesta fall varit delat mellan respektive förband/skolor och C TolkS. Utredningen visar emellertid att gränserna inte varit helt klara. Så har tex TolkS personal medverkat även i andra moment utöver själva förhörsmomentet. Vidare skall här nämnas, att det varit C TolkS som i huvudsak svarat för uppläggningen av fångmomenten. Som expert har han helt naturligt kommit att inta en ledande ställning under övningarna. Det ökade ansvar som han därigenom åtagit sig innebär å andra sidan inte att övriga ansvariga chefer kan fritas från sitt chefsansvar eftersom övningarna föregåtts av samråd.
Utöver nämnd personal har även medverkat annat befäl med uppgift att biträda övningsledarna. Även dessa har givetvis haft ett visst ansvar. I egenskap av förmän har de sålunda haft skyldighet att omedelbart ingripa mot våld och annan olämplig behandling av fångarna. I vilken utsträckning underlåtenhet i detta avseende förelegat är inte klarlagt genom föreliggande utredning. I vissa fall finns dock ingripanden redovisade. Överbefälhavaren ifrågasätter om ytterligare utredning i denna del kan skapa större klarhet.
Sammanfattning
Med hänvisning till det ovan anförda och vad som i övrigt framgår av utredningen finner överbefälhavaren sammanfattningsvis att ansvarsförhållandena i flera fall inte varit reglerade på ett tillfredsställande sätt. Mycket tyder på att vissa berörda chefer inte har tagit det befälsansvar som ålegat dem. Dessa förhållanden har bl a medverkat till att
– krigsfångekonventionens bestämmelser om krigsfångars behandling överträtts vid vissa av de samövningar som här redovisats
– övningsbestämmelserna i vissa fall varit oklara
– brister förelegat vad beträffar planläggning, kontroll och uppföljning.
De nu nämnda iakttagelserna föranledde chefen för armén att avbryta ifrågavarande övningsverksamhet i början av juli 1983.
Övningarna får med hänsyn till krigsfångekonventionen. samt gällande reglementen och anvisningar anses olämpligt upplagda i vissa fall. Omständigheterna har därvid varit olika vid skilda förband och skolor.
Det förhållandevis lindriga våld samt den bryska och eljest ogynnsamma behandling som förekommit torde snarast ha varit en följd av övningarnas tillämpade karaktär och ambitionen att skapa realism. De överträdelser som skett har inte begåtts med avsikt att skada deltagande personal.
Skulle emellertid de inträffade negativa yttringarna i övningsverksamheten vara ett uttryck för värderingar hos befäl eller värnpliktiga tar överbefälhavaren bestämt avstånd från en sådan syn.
Avslutningsvis vill överbefälhavaren påpeka att en stor del av de berörda värnpliktiga ej kunnat höras eftersom de inte längre är i tjänst.
Lennart Ljung
Lars B Persson