Frikännandet av Christer Pettersson avhandlas av Svea hovrätt på 48 sidor. Fram till sidan 25 finns ganska lite att anmärka på. Makarna Palme gick på bio och det är sannolikt att Christer Pettersson uppehöll sig utanför biografen Grand enligt flera trovärdiga vittnen, vilket hovrätten också instämmer i även om det inte anses slutgiltigt bevisat.

Men från sidan 25 och framåt görs en rad bedömningar som är diskutabla. Man kan rent av fråga sig om hovrätten bestämt sig på förhand att åtalet skulle ogillas.

Grand

Den första märkligheten rör Mårten Palmes berättelse om mannen vid skyltfönstret nära Grand som uppehöll sig i närheten av föräldrarna strax innan de började gå söderut. Iakttagelsen är viktig för den kan innebära att mördaren höll makarna Palme under uppsikt när de lämnade bion.

Mårten Palme uppgav vid vittneskonfrontationen att Christer Pettersson och en annan figurant hade likheter med mannen vid skyltfönstret, men hovrätten tycker inte att vittnesmålet har något värde som utpekande. Detta trots att Mårten Palme själv i flera sammanhang bekräftat att han ”pekat ut Christer Pettersson” som mannen vid skyltfönstret under rättsprocessen. Hur kan domstolen och vittnet misslyckas med att förstå varandra?

Mårten Palme beskriver att mannen vid skyltfönstret hade stålbågade glasögon och detta försvagar ytterligare vittnesmålet, enligt hovrätten. Ingen annan har ju sett några glasögon. Men glasögon tar man ju av och på ganska lätt, eller hur? Dessutom har Christer Pettersson i många sammanhang både före och efter rättegången visat att han använde just stålbågade glasögon.

Vad var det egentligen som var på väg att hända där vid skyltfönstret? Om man ser det från mördarens perspektiv så vet ju denne i detta läge inte hur paret Palme ska lämna platsen. Har de ringt en taxi? Mördaren kanske står och samlar sig för att skjuta när de kliver in i bilen? Kanske är det en osäker skytt som tar på sig glasögon för att minska risken att missa? I detta ögonblick visar det sig att paret börjar gå söderut – och möjligheten att slippa skjuta inför dussintals vittnen utanför Grand öppnar sig …

Korvkiosken

Den andra märkligheten rör gatuköket något hundratal meter söder om biografen Grand. Innehavaren såg makarna Palme passera och lutade sig ut för att kolla om det fanns några livvakter bakom. Han ser en person som han senare identifierar som Christer Pettersson.

Iakttagelsen är intressant eftersom den tydligt pekar på att Christer Pettersson inte bara uppehöll sig vid Grand utan kan ha följt efter paret Palme. Men besvärande förstås om man bestämt sig för att slå hål på en indiciekedja.

Svea hovrätt underkänner Ljubisa N:s iakttagelse så här:
”Däremot måste utseendet på eventuella efterföljande livvakter ha varit av mindre vikt för honom”. Vad vet hovrätten som varken vi eller vittnet själv vet? Ljubisa N uppger att han tittade noga på efterföljaren. Att han först tvekade att peka ut Pettersson har han givit en acceptabel förklaring till; han var rädd eftersom han uppfattade att mordet hade en politisk bakgrund.

Här finns Ljubisa N:s slutförhör för den som vill fördjupa sig:

Mordplatsen

På sidan 28-38 redovisas händelser och iakttagelser på brottsplatsen. Långa stycken är helt oproblematiska, men den generella bilden är att iakttagelser som pekar mot Christer Pettersson behandlas med skepsis. Det gäller t ex Hans J som kände till Christer Pettersson sedan tidigare och är säker på att det var han som var på mordplatsen, något som i alla vanliga mål hade givit utpekandet tyngd. I slutförhöret med 1986 kan han inte peka ut Christer Pettersson, men säger att mannen verkar bekant. Senare i tingsrätten var han säker på sin sak.

Men uppenbarligen är detta inget vanligt mål med vanlig bevisvärdering. Hovrätten avfärdar kortfattat och svepande Hans J och andra som pekar ut Pettersson, t ex ”Cheva-mannen” och hans passagerare – som icke trovärdiga, eller att iakttagelserna gjorts under former som gör dom otillförlitliga. Till och med den annars trovärdige Inge M viftas bort när han menar sig känna igen Christer Pettersson på gångstilen …

Det största haveriet är dock bedömningen av Lisbet Palmes klockrena utpekande av Christer Pettersson. Mångordigt och bitvis svajigt avfärdas det av hovrätten. Lisbet Palme själv berättar att hon kort efter mordet tittade rakt in i ansiktet på den person som av allt att döma är mördaren, men hovrätten menar att hon inte med en ”kortvarig iakttagelse” kunde se ansiktet bra på grund av motljuset från Dekorima-butiken.

Hovrätten motsäger här sig själv eftersom både vittnen och domstolen själv konstaterat att mördaren var kvar på mordplatsen i mellan tio och tjugo sekunder och gick fram och tillbaka och rörde sig runt makarna Palme. Ljuset måste alltså ha fallit på mördarens ansikte från alla möjliga håll, och under ganska lång tid. Möjligheter till iakttagelser av ansiktet fanns alltså.

Hovrätten oroar sig också för att Lisbet Palme var ”skärrad” och därför inte kunde göra korrekta iakttagelser. Minnesforskare slog dock redan i rättegången fast att det finns goda möjligheter att göra säkra iakttagelser i en paniksituation, förutsatt att föremålet är i fokus. Det talas om ”tunnelseende”: det man fixerar med blicken stannar i minnet.

Hovrätten spekulerar friskt när man säger att Lisbet Palme nog var mer fokuserad på sin man än mördaren. Man underkänner alltså Lisbet Palmes egen berättelse och flera vittnesuppgifter som talar om att hon tittade rakt mot mördarens ansikte.

Avfärdandet av Lisbet Palme innehåller många andra underligheter:

• Lisbet Palme höll fast vid sitt utpekande till sin död. Varför skulle hon vilja peka ut fel person för mordet på maken?
• ”Det ser man vem som är alkoholist” sa Lisbet Palme vid konfrontationen och det har tagits till intäkt för att hon påverkats av förhandsinformation. Tänk om det helt enkelt var psykologen Lisbet Palme som tog över och gjorde en sakkunnig iakttagelse, och det inte alls var förhandsinformation som var upphov till kommentaren?

Andra konstigheter:

• Motivet får lite oväntat betydelse i domen. Pettersson säger att han är socialdemokrat och därför är det osannolikt att han skjutit Palme, tycker hovrätten. Naiviteten i dessa skrivningar blir än större efter senare års avslöjanden om Petterssons närhet till den samhällshatande Bombmannen, som enligt sin egen advokat hade en dödslista för högt uppsatta personer i samhället.
• Petterssons stöld av löpsedlar 1 mars 1986 tolkas av hovrätten som minnesföremål efter Palme, inte som en trofé efter utfört mord – allt beror på vilka slutsatser man vill nå fram till.
• Pettersson använde inte skjutvapen menar hovrätten, bara kniv, bajonett mm. I förundersökningen finns många uppgifter om att Christer Pettersson hanterat och visat intresse för skjutvapen. Hovrätten väljer dock att bortse från dessa uppgifter.

Nya bevis

Efter hand har uppgifter kommit fram som ytterligare skapar frågetecken om Svea hovrätts friande är korrekt. De sammanfattas i Riksåklagarens resningsansökan som lämnades till Högsta domstolen i december 1997:

• Svarttaxiföraren – körde på Sveavägen vid tiden för mordet och såg Christer Pettersson på flera ställen under kvällen; vid 22.15 på Tegnérgatan, vid 23.00 utanför Grand och ”något senare” vid Dekorima. Kort senare hördes ”smällar”. Han har känt Pettersson sen 60-talet. Föraren berättade om saken i flera brev till polisen, tyvärr delvis efter att åtalet var väckt. En kommissarie och en kriminalinspektör intygar att taxiföraren tidigare lämnar uppgifter till polisen som visat sig stämma.
• ”Ornitologen” – uppger att han kort efter mordet höll på att krocka med en person som korsade gatan med en revolver i handen. De tittade på varandra i 5-10 sekunder och föraren är säker på att det var Christer Pettersson. Närstående till mannen uppger att han är pålitlig och har bra iakttagelseförmåga. Svagheten i uppgifterna är förstås att han kontaktade polisen först 1997.
• Revolvern – Sigge Cedergren, ”spelklubbsägaren”, uppgav på sin dödsbädd att han lämnat en Smith & Wesson-revolver till Christer Pettersson före mordet. Han har också genomgått ett lögndetektortest som slår fast att han talar sanning. En svaghet med Cedergren är att hans uppgifter blivit mer detaljerade med åren.
• Motivet – uppgifterna om Bombmannen och hans relation till Christer Pettersson kom fram 1996, tio år efter mordet. Advokat Pelle Svensson hade lovat sin klient Bombmannen att offentliggöra uppgifter om mordet bara om Christer Pettersson misslyckades med att få ordning på sitt liv. Svenssons material ger intryck av att Bombmannen, Pettersson och flera andra personer bildat ett slags terroristgrupp som hade utfört en rad dåd och planerade flera, bland annat mot Kungen. De utförda dåden, flera med dödlig utgång, hade utförts med sprängmedel, men det fanns också en bunker i Bombmannens villa på Ingarö där Christer Pettersson uppges ha tränat skytte. Han ska också ha gömt en Smith & Wesson-revolver under en sten på tomten.
  
  Enligt Pelle Svensson hade Bombmannen planer på att döda Palme, men inget tyder på att det fanns någon planering för att det skulle ske 28 februari 1986. Istället var det tillfälligheter som styrde händelseförloppet: ”Christer Pettersson fick en oväntad chans och tog den”, menade Pelle Svensson.