Precis det som Publicistklubben varnat för har nu inträffat: enligt ett beslut i Högsta domstolen (HD) får researchföretag inte sammanställa domar och lämna ut till allmänheten om de innehåller personuppgifter, vilket domar i princip alltid gör.

HD:s avgörande understryker att svenska folket serverades lögner av politikerna i samband med EU-inträdet, t ex: ”vår offentlighetsprincip är inte förhandlingsbar”, som den moderate kampanjgeneralen Ulf Dinkelspiel stod i riksdagens talarstol och lovade 1992.

Det vägledande beslutet innebär att GDPR går före svenska grundlagar, vilket försvagar grundlagens ställning och innebär att klåfingriga politiker kan få för sig att göra ännu fler ingrepp – de är ganska många nu på kort tid.
Det är också ett dråpslag mot undersökande journalistik i sin moderna form, en ganska tilltufsad och nedbantad företeelse som politikerna nu tyckte det var läge att ytterligare utarma.

Borta är den ruelse som efterkrigstidens politiker kände över pinsamheterna runt de statliga ingreppen mot Segerstedts tidningar på 40-talet. Den nya politikergenerationen sprutar ur sig förslag: en del nödvändigt, men i störtskuren döljer sig ett allt grövre fifflande med den svenska demokratin som vi känner den under efterkrigstiden. ”The enemy within”?

Läs och begrunda ett hopplöshetens dokument:

HD-Siren

Den amerikanske vicepresidenten Vance uttalade 14 februari några sanningar till Europas ledare, något som ”chockade” församlingen:

”Det hot som jag oroar mig mest för när det gäller Europa är inte Ryssland, det är inte Kina, det är ingen annan extern aktör. Det jag oroar mig för är hotet inifrån – Europas tillbakadragande från några av sina mest grundläggande värderingar, värderingar som delas med USA.”

Uttalandet handlar om nedmonteringen av grundläggande fri- och rättigheter som på vissa områden gått ganska långt i Europa. Det ska bli intressant att se om Europa tar chansen att diskutera den problematiska utvecklingen eller om man sluter sig i självrättfärdighet.

Vance passade på att ge ett piskrapp mot Sverige för att ännu en domstol valt att tillämpa en ”blasfemilagstiftning” som inte finns – när man dömde Salwan Momikas kollega vid koranbränningarna för hets mot folkgrupp:

”Som domaren i hans fall sa: Sveriges lagar att skydda yttrandefriheten skyddar faktiskt inte friheten att säga vad som helst utan att riskera att kränka den grupp som har denna tro.”

Det ska bli intressant att se om högre instanser bekräftar denna underliga tolkning av svensk lag. Som många påpekat har tillämpningen av hets mot folkgrupp blivit alltmer extrem och i många fall är det tydligt att lagstiftningen står i strid med åtminstone andan i grundlagen.

Förslaget att rätten att demonstrera skulle inskränkas tycks ha skrinlagts, om man ska tolka röksignaler från maktens korridorer. Uppenbarligen var man beredd att tumma på grundläggande fri- och rättigheter för att få det hett efterlängtade Nato-medlemskapet. När det nu är på plats låter man de kontroversiella förslagen i tysthet glida ner i papperskorgen.
Värdefullt i sammanhanget är att det nu är tydligt hur lätt svenska politiker, från vänster till höger, tar på grundläggande fri- och rättigheter. Det är något man är beredd att offra när trycket utifrån ökar.