Viktiga men oroande besked har givits om gränserna för yttrandefriheten i landet. Samma personer som nyligen övervägde att inskränka demonstrationsfriheten har nu klarlagt att det kan anses vara dålig vandel att gapa och skrika på en minister som rör sig utanför tryggheten i Rosenbad – i synnerhet om det är på kvällen och om man är högljudd Gaza-aktivist.

Att ha dålig vandel riskerar i framtiden att leda till utvisning för den som inte är svensk medborgare, en oroande gummiparagraf som naturligtvis kan missbrukas.

Bestämmelser som ursprungligen togs fram för att ingripa mot hänsynslösa gängmedlemmar ska nu alltså användas mot aktivister som inte ställer upp på regeringens politik (eller avsaknad av politik) i Israel/Palestina.

Nu väntar vi bara på att regeringen ska terrorklassa Palestina-rörelsen, som England gjorde med Palestine Action, så har vi massgripanden också.

Hm, det här börjar påminna om nånting … the enemy within?

Utlandsspionerilagen är en av de mer bisarra inskränkningarna i yttrandefriheten som införts under senare år. Det som politikerna lovade aldrig skulle hända igen – efter övergreppen under andra världskriget – hände igen, 2022, genom två grundlagsbeslut. Staten kan nu ingripa mot journalistik som stör Sveriges mellanstatliga relationer precis som man på 40-talet ingrep mot journalister som kritiserade Hitler eller nazistiska övergrepp.

Tolkningen av den nyligen införda lagstiftningen är fortfarande oklar, men en analys som genomförts av Nätverket mot utlandsspionerilagen pekar mot att konsekvenserna blir stora för yttrandefriheten:

Meddelarfriheten kringskärs ytterligare. I praktiken kommer meddelare att känna osäkerhet i kontakter med journalister eftersom man inte kan lita på anonymiteten. Dessutom riskerar meddelaren fängelse när gummiparagraferna ska tolkas utifrån det just då rådande omvärldsläget.

Enligt nätverket omfattas även uppgifter av mindre betydelse av bestämmelserna, vilket gör dem än mer skadliga och skapar ännu mer osäkerhet om vad som är tillåtet och inte.

Det tycks stå klart att en svensk motsvarighet till visselblåsaren Chelsea Manning, som avslöjade amerikanska övergrepp i Irak, hade löpt stor risk att bli åtalad och dömd. Och inte bara uppgiftslämnaren; journalisten löper samma risk att dömas om han eller hon inte deltar i ansträngningarna att sätta dit visselblåsaren.

Frågan är t ex om avslöjandet om tortyrövningar i försvaret, som återberättas under en av flikarna ovan, hade varit möjligt i dag. Historien kom fram genom en värnpliktig kustjägare som lämnade uppgifter om övningarna till en journalist på tidningen Värnpliktsnytt. Hade uppgifterna betraktats som hemliga och skadliga, och därmed åtalbara idag?

Finns det då någon debatt om dessa långtgående inskränkningar i demokratin? Journalister, Publicistklubben och specialintresserade håller diskussionen levande. Däremot är det tyst, knäpptyst, i huset som alltihop kommer ifrån: Riksdagen. Delvis beroende på att ledamöterna inte känner till saken. Författaren Stina Oscarson ringde upp några dussin ledamöter för att fråga varför de infört utrikesspionerilagen, men de flesta hade ingen aning varken om bestämmelserna eller att de själva deltagit i något beslut.

Här finns samtliga aktuella inlägg samlade.