Begreppet terrorism används allt slappare för var år som går. Tidigare var det mest auktoritära ledare som kallade motståndare för terrorister, men oskicket att terrorklassa brett har nått västvärlden.

Huvudsakligen är det fortfarande personer i politikens ytterkanter som drabbas, men även ganska oförargliga aktivister utmålas nu som farliga hot, framför allt de som har fräckheten att inte hålla sig inom den politiska elitens påbjudna åsiktskorridor. Det senaste exemplet är massgripandena i England i samband med manifestationer för Palestine action.

I Sverige har vi sett att människor som bekämpat Islamiska staten kan gå från hjälte till säkerhetshot på förvånansvärt kort tid.

Terrorstämpling används i Europa för att förbjuda partier, och kan därför bli ett direkt hot mot demokratin.

I Sverige har på senare år en lång rad bestämmelser om terrorism tillkommit som ibland har direkt bäring på yttrandefriheten och är därmed direkt kopplat till det brittiska exemplet där personer grips för att offentligt ha stöttat Palestine Action.

Terrorbestämmelserna har gjorts oklara och fått gummiparagrafskaraktär, dvs de kan i ett nytt politisk läge komma att tolkas strängare och bli verktyg för ren förföljelse. Exempelvis har den tidigare tydliga uppräkningen av vad som är terrorism tagits bort. Alla brott kan numera vara terrorbrott om de ”allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation”. ”Samröre” och ”offentlig uppmaning till terrorism” är straffbelagt, men gränserna tycks inte solklara.

Fortfarande återstår för staten att förklara den godtycklighet som tycks finnas på området: tydligen är det ok att stödja till exempel en organisation som ANC trots att den utan tvekan använde bombterror som drabbade civila i sin kamp mot den dåtida sydafrikanska regimen. På 60-70-talet fanns FNL som stöddes av delar av etablissemanget. FNL använde våld för att framtvinga ett regimskifte i Sydvietnam.
Hur skiljer man gerillagrupper från terrororganisationer, eller är stöd till befrielserörelser olagligt numera?