Traditionellt har den svenska statsmakten gjort ett stort nummer av att man inte tillämpar förhandscensur för massmedier – en effekt av det demokratiska fiasko man ställde till med under andra världskriget med beslag av dagstidningar och urlyfta artiklar.

Bara ett undantag har funnits under efterkrigstiden: filmcensuren. Mediet har så stark genomslagskraft att man ansåg sig behöva frångå den högtidligt deklarerade grundprincipen; fram till 2010 var filmen det enda massmedium som fick förhandsgranskas – innan materialet släpptes till biograferna.

Redan under 90-talet minskade antalet censurerade filmer och inte ens personalen på Statens biografbyrå stod helhjärtat bakom verksamheten. Slutligen avskaffades bestämmelserna av Riksdagen.

Vår tids fartblinda politiker har inte samma hang ups som gårdagens. Sålunda har statlig förhandscensur för drönarbilder nyligen införts med en axelryckning. Allt material där horisonten syns i bild måste granskas av Lantmäteriet för att få publiceras, d v s förhandscensur. Och myndigheten är överhopas med ärenden så handläggning kan ta månader. Dagsmedierna tycks klokt nog strunta i reglerna för att de helt enkelt inte har tid att vänta på tillstånd.

Och det stoppar inte där: i den rådande säkerhets- och terrorhysterin så finns många nya censurförslag som kommer skicka gamla principer till soptippen. Om det ändå fanns något parti som fullt ut stod upp för demokrati och frihet . . .